Idag är det måndag, så då gäller nya tag och jag vet att många av er sitter på jobbet o läser men mitt bland förberedelserna till de Olympiska spelen och det amerikanska valet, så sker även saker i vårt lilla land. Då talar jag inte enbart om tragedin som nu spelar ut sig med dubbelmördaren Anders Eklund utan jag vill belysa ett problem när det gäller det bistånd vi ger till utlandet och vad som händer med den. Orsaken till att jag vill belysa detta är eftersom det handlar om åtskilliga miljarder kronor varje år som hårt arbetande Svenskar betalar in. Det handlar om tron om att det ska vara till nytta för individer i katastrofområden eller att de ska gå till projekt som ska få befolkningar i länder att komma på fötter till den grad att de kan börja försörja sig själva.
En huvudmottagare av bistånd är FN och dess matprogram WFP (World Food Program). Denna delar sedan ut mat i katastrofområden som t ex Somalia där det i dagsläget råder en högst komplicerad situation med krig och svält på ett nästan klassiskt vis. Huvudsaken är att eftersom det är för farligt att ta in mat via land och för mycket mat behövs för att maten ska kunna flygas in så måste maten skeppas in. Dock stöter matprogrammet på problem eftersom kusten runt Somalia är fyllt med pirater och vi snackar inte kapten Krok. Det handlar om högst riktiga och stundtals otroligt brutala kapningar och attackerar. Hjälparbetare har dödats, lasten kapats och sålts för att dryga ut lokala krigsherrars krigskista. Bara 2007 skedde 31 fartygskapningar av WFP utanför Somalias kust.
När WFP först slog larm fanns sex intressenter i frågan om eskort för matprogrammet i Somalia. Frankrike och Danmark, (vilka också åtog sig och slutförde sitt åtagande) bidrog med eskorter fram till och med slutet av mars i år medan Nederländerna tog över från april men bidrog endast med eskorter fram t o m den 20e juni. Sverige, Sydafrika och Storbritannien ursprungliga intressenter kontaktades sedan av programmet som begärde fortsatt assistans.
Enligt Chris Trelawny (säkerhetschef på International Maritime Organization) är inte kostnaderna för eskortskepp en i särklass dyr åtagande. Regeringar, nämligen den franska, danska och holländska har också fastslagit att eskortverksamheten har visat goda resultat och Mr. Trelawny framförde att han inte förstod varför andra regeringar inte vill sätta in detta oerhört effektiva medel till att stödja FN:s World Food Program.
Här finns en chans tycker jag för Sverige att ta sitt internationella åtagande som genererar en nettovinst för inte bara vårat samhälle (som producerat och bidragit med skattepengar samt donationer) utan också för FN och världssamfundet. Dessutom berövar vi via eskorter lokala krigsherrar och diverse kriminella verksamheter en viktig inkomstkälla i regionen. Samtidigt stärker den svenska regeringen medborgarnas tro på att deras pengar kommer till nytta och den Somaliska befolkningens tro på att det finns länder som vill hjälpa dem på fötter så att de kan bygga upp sitt land och skapa stabilitet i regionen.
Detta är inte lösningen på alla problem men ett viktigt steg i processen för att visa vart vi står och framför allt att vi inte bara sitter o väntar på att USA ska agera världen över. Sverige har krigsfartyg med besättning som inte bara klarar uppgiften utan kan göra det väldigt väl o kanske är det som i Peter Pan att om vi börjar tro på att vi kan, så kommer vi att kunna sväva vi också.
Etiketter FN, International Maritime Orgnaization, regeringen, Somalia, World Food
