Idag så handlar det som lovat om fortsättningen på gårdagens inlägg nämligen övervakningen av Senator Barack Obamas (och hans kollegors) resa och som utlovat så berörs framför allt den demokratiska presidentkandidatens utspel.
Sen. Obama kom egentligen inte med några nyheter under sin visit i mellanöstern men han gjorde ett utspel som innebar att han slog fast att med honom som president så kommer de Amerikanska trupperna att tas hem inom 16 månader efter det att han har blivit vald till president. Detta utspel stöds också av den nuvarande Irakiska ledningen, som försöker skrapa ihop några lättförtjänta politiska poäng inför de stundande Irakiska valen. Till skillnad från Sen. Obama har irakierna dock bara varit positiva till iden med reservationen att läget inte får bli sämre utan fortsätter att vara så stabilt som det har varit det senaste året efter tillströmningen av de omtalade 30 000 amerikanska trupperna.
Är det då frid och fröjd att vänta i Irak? Det finns ett fundamentalt problem med att lägga bäst före datum på säkerhet i en instabil region och sedan kavla ut det inför världspressen. För att illustrera saken bättre ställer jag frågan om någon någonsin skulle investera i ett larm, till sitt hus eller till sin bil, som verkar i 16 månader och samtidigt sätta ut en framsidesannons i alla kända medier med adress till huset och det datum för när larmet slutar fungera?
Jag må ha studerat på universitet men jag tror inte att det behövs någon raketforskare för att se riskerna med att agera på detta närmast amatörmässiga sätt. Misstolka mig inte, jag är inte emot ett tillbakadragande av de amerikanska styrkorna och sägas bör att jag precis som nästan resten av världen var emot att kriget påbörjades från första början. Jag är också för en ”Irakisering” av säkerhetsstyrkan i Irak men att gå ut i världspressen och sätta ett datum för när tillbakadragandet ska ha blivit genomfört är direkt oansvarigt gentemot de människor som eftersträvar fred i regionen. Det hade räckt gott och väl att säga att man ska påbörja tillbakadragandet av trupperna om läget fortsätter att vara stabilt för att visa att man har ett långsiktigt ansvar för det kaos man har skapat genom invasionen 2003. Om kaoset skulle återvända eller om det skulle visa sig att den irakiska säkerhetsstyrkan inte är redo att fullt ut axla den utmaningen de står inför ännu, så ska amerikanerna både känna och ta sitt ansvar tills stabilitet har uppnåtts för att garantera freden.
Fram till och med för ett år sen kunde de flesta inte drömma om att uppnå den stabilitet som existerar idag och Gen. Petraeus har motbevisat skeptikerna med hans lyckade strategi för regionen och dess stabilitet. Fred och säkerhet är nämligen den enda garanten för att landet kan återuppbyggas, att såren kan börja läka, att människor kan gå till sina arbeten och att handeln kan återupptas så att livet börjar återgå till det normala i landet, vilket är det irakiska folkets primära önskan.
Sen. Obamas utrikespolitik och hela det här besöket för mina tankar osökt till en mellanstadiefest. Säkert jättekul att man får stå där för första gången o le oskuldsfullt medan man äter lite snacks… och det är ju kul o spännande att få gå på en riktig fest och att man på dansgolvet får ta sina första trevande steg framåt… man kanske får hångla med den där tjejen man sänt lappar till på lektionen o frågat chans på eller man kan ju iaf hoppas. Hur som helst kommer det att bli en kväll att minnas, för att det är nåt man inte sett eller vart med om tidigare men det kan knappast klassas som en Nobelmiddag hur man än vrider och vänder på saken. Jag vet inte hur det är med er men med tanke på situationen i världen och den haltande amerikanska ekonomin så anser jag att vi behöver att nåt storartat sker i USA för än så länge är jag långt ifrån imponerad.
Etiketter återkallande av trupper, Irak, Irakkriget, Obama, säkerhetspolitik
